Klockan har slagit natt och jag sitter vid min vackra Imac med en Jameson och gör viktiga saker samtidigt som jag lyssnar på bra musik..
Tog en paus i mitt cyklande till arbetet igår då Sverige om det vore en människa skulle vara en Schizofren jävel som man inte kan lita på. Vill inte vara en kuk som gnäller på vädret hela dagarna, för i ärlighetens namn påverkar inte vädret mig speciellt mycket. Men seriöst? under dom senaste 2 veckorna har vi gått genom alla 4 årstider. Det rör till i min rutiniga hjärna och rutin är något jag mår bra av... Men men, så länge jag inte står på morgonen och i ren stress brer min Iphone med smör så får man ju vara nöjd ändå. Skulle inte bli förvånad om jag imorgon vaknar av ett vulkanutbrott på parkeringen utanför. Skitsamma.. Jag satt i alla fall på tunnelbanan på väg hem från jobbet igår då det sätter sig en riktig jävla supernörd i sätet framför mig... (Förvånansvärt lik killen på bilden ovan!)
Han var så oknullad att jag tyckte mig höra hans dick skrika på hjälp frustrerat innanför hans blåa rabbit-jeans.. Han var så fruktansvärt oförstöd och oskuldsfull att hans blåa toppluva fullkomligen strålade av den här något osexiga auran. Men! Den första känslan som slog mig när han satt sig ner var ren och skär trygghet och nästan en känsla av avundsjuka..(?) Jag var i en bråkdels sekund helt övertygad om att han en dag kommer bli en mycket rik och framgångsrik man med eventuellt "Det nästa facebook" i sitt CV! Byggde upp en bild i mitt huvud av hur han en vacker dag kaxigt ger igen efter alla år av utanförskap genom att bygga nån slags ny standard för hemdatorer..Hur han sitter på nån klubb i LA och drar kokain från Lindsey Lohans nakna mage. Dom senaste åren är det nånting som hänt med vår världsbild. Nördarna har kommit till en punkt där det är dom som tagit över och bestämmer hur kreti och pleti ska leva sina liv genom den digitala (o)verkligheten.
Vaknar upp ur mitt dagdrömmande av att tåget plingar Örnsberg och att det är dags för mig att stiga av. Jag slås då av en äckelkänsla inför mig själv och inser hur mycket jag fortfarande styrs av fördomar även fast jag strävar därifrån. Jag stiger av tåget med den enda vetskapen om att jag lärde mig en ny sak om mig själv..
Musiken just nu: Josh T. Pearson – Last of the Country Gentlemen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar