Olle Jönsson ünd skinnbyxor..

Sitter på arbetet och bakfyllans flottiga klor har mig fast än en gång. Gårdagskvällen tillbringades på en nöjesguidenfest inne i stan och det var mycket gemütlish!
Sitter och surfar på aftonbladet och får syn på det här fantastiska scoopet ovan! Än en gång visar dansbandsvärlden att det är dom som är dom riktiga rockstjärnorna i Sverige..(Se;Kikki Danielsson)
Känner för första gången ett sug efter att börja betala för aftonbladets plustjänst..Jag vill verkligen veta mer om Olle Jönssons supande samt om hans skinnbyxor..Äntligen får vi svaren gott folk!

Musiken just nu:    Björn Olsson – The Crayfish

Big Brother ünd assistent..

Såg en skymt av Big Brother 2011 på tv idag. Jag blev oerhört provocerad av dom få minutrarna jag såg. Fattar inte hur castingprocessen fungerar i sådana program. Kände en slags tomhet som är svår att förklara inför dom här vad jag får förmoda eventuellt trasiga människorna. En av killarna med glasögon kändes aningen efterbliven och jag letade med blicken efter en personlig assistent som jag förmodade skulle finnas vid hans sida i huset. Men det var tomt, ingen assistent och jag fick en obehaglig känsla av att han utnyttjats av nöjesbranchen och hur han inte under några som helst omständigheter varit i stånd att tagit in vad som innebär att vara med i ett sånt här sammanhang. Big Brother har ju alla förutsättningar för att bli ett briljant program och det psykologiska experimentet som det innebär går ju inte att förbise. Men då krävs den ultimata castingen med dom perfekta deltagarna. Urblåsta människor med ensidiga personligheter vars största intressen är att festa och fingerpulla/fingerpullas känns väl ändå jävligt passe´. Det är ju förihelvete 2011 och vi borde kommit längre än så. Och att många av deltagarna med största sannolikhet efter deras medverkan kommer att få knulla på att dom varit med i Big Brother 2011 säger en hel del om samtiden..

Musiken just nu: Johnny Cash – Johnny Cash Bootleg, Volume 1: Personal File

 

Emos ünd rakblad..

Känner att det är dags att skriva några rader om Emo kulturen..Denna ungdomens moderna och cleant "trasiga" sub-kultur. Den har undvikits för länge nu. I många år har den legat skavande och kliande i mitt undermedvetna. Den har gjort allt i sin makt för att lorta ner mina tankar om den nya ungdomen som frodas i vårat samhälle.
Ska det vara så här har jag frågat mig själv många ggr..Mina tankar blickar tillbaka i historien och på tidigare decenniers vilda ungdomar.
Har alltid haft aningens svårt för trender som bryter ut i tid och otid bland "sökande" ungdomar.(Även fast jag i ärlighetens namn varit där och nosat själv under tidigare år) Dom flesta har dock absolut haft en poäng och är direkt nödvändiga för vår ständigt utvecklande evolution.
Den vilda, sexigt lortiga ungdomen på 50 talet, dom lortiga modsarna på 60 talet, dom lortiga hippiesarna i slutet på 60-talet, dom lortiga hårdrockarna på 70-talet samt dom lortiga punkarna också på 70-talet, och icke att förglömma dom lortiga grunge´arna i början på 90 talet..etc..
Men Emos??...Vad i hela helvetet har dom tillfört förutom trasiga armar och värdelösa skivor? Dom ovan nämnda lortiga ungdomar hade i alla fall ett mål och en vision om förändring, dom tillförde nånting åtminstone. Emos, dom sitter i sina tokio hotel affisch prydda tonårsrum och känner sig ensammast i världen med en craving att karva sig i armarna med ett lortigt jävla rakblad..Var fan är engagemanget??Var fan är dom briljanta låtskrivarna?? Och dom är inte ett dugg ensamma och missförstådda, dom är i en sån stor grupp av ungdomar och om dom var medvetna om dess o-exklusivitet så skulle dom säkerligen genast skulle göra sig av med sina rakblad och My chemical romance skivor. För ensamma det vill dom absolut vara och ge sken av. Den där vidriga Robert Pattison mystiken är något dom ständigt strävar efter.

Musiken just nu: Black Mountain – Wilderness Heart

Färdtjänst ünd fuckers..

I mitt arbete så har man allt som oftast med färdtjänsten att göra. Man ringer och bokar och förhoppningsvis ska man komma dit man vill i tid!
Det är en företeelse som är ytterst ovanlig. När jag haft med färdtjänsten att göra så blir det fel, lätt 90 procent av gångerna.
Idag var en sån dag och jag höll på att sprängas av ilska, mitt blod kokade och jag målade upp ondskefulla bilder i mitt huvud på hur jag skulle göra det till min livsuppgift att leta upp ALLA (Obs se; från städare till VD) anställda i Taxi 020 som i dagens fall utgjorde vår färdtjänsresa och dräpa dem långsamt och blodigt och elakt. Jag försökte måtta hur många det rörde sig om och hur lång tid det skulle ta. Men i.o.m mina bedrövliga mattematik-skills så kom jag inte fram till nåt av värde. Min mattelärare frågade mig en gång under gymnasiet på en Matte B lektion vad jag skulle bli när jag blir "stor"..
-Ja jag kommer ju inte bli kärnfysiker direkt, svarade jag lagomt avslappnat eventuellt gungandes på stolen..
-Du! då skiter vi i Matte B tycker jag, svarade matteläraren nöjt..
Tack för det din kuk kan jag tänka idag även fast det kändes mycket skönt då.
Skit samma..Det är i alla fall ett jävla projekt värdigt nobelpriset att få en färdtjänstresa att fungera uppenbarligen.
Deras telefonbeställning är lagd i Estland pga vad jag får förmoda ekonomiska själ. Det resulterar i vissa missförstånd i språket och att det oerhört ofta blir fel i bokningen. Sen att det är lata fittor som oftast kör färdtjänst högst ovilliga att använda nya moderna apparater såsom GPS och som aldrig..ALDRIG ringer och informerar om uteblivna upphämtningar.
Nej fyfan, att Aschberg alternativt Josefsson inte gjort ett program om den fittiga färdtjänsten ännu är ett mysterium.
Ca 1,30 timmar kastades bort idag tack vare färdtjänsten och Taxi 020..Det slutade med tunnelbana hem..Fuckers.

Musiken just Nu: Meshuggah – ObZen

NHL ünd HBO..

Ibland kommer man över riktigt bra dokumentärer. Och när dokumentärer är bra då är dom oslagbara..
Min vän Makkan (http://www.dendarmusiken.blogspot.com/), tipsade om den fantastiska HBO-dokumentären 24/7. Den följer i 4 delar NHL lagen Penguins och Capitals mot den årliga utomhusmatchen på nyårsdagen. Jävligt intressant att få en inblick i NHL och maskineriet som omger den bästa ligan på jorden. Det man ser är ofta hutlösa spelarlöner och det är enkelt för kreti och pleti att se på NHL spelare som bortskämda idrottsstjärnor med för tok för många Porsche´ar.
Men det man inte tänker på är den extrema pressen/skador som spelarna ständigt lever i dagligen. (Kan också tipsa om Mats Sundins sommarprat från i somras som behandlar samma tema)
Igår blev det också klart att Peter Forsberg gör comeback i Colorado! Ska bli kul att se hur det går..
Musiken just nu är - My brother the wind: My Brother The Wind – Twilight In The Crystal Cabinet

Imac ünd ilandsproblem..

Efter mycket om och men sitter jag med min nya Imac! Ett riktigt jävla hitechbögeriande..
Men vägen till detta nu har varit lång och brokig, berg har bestigits och hav har korsats, jag har gått över lik för att komma hit..Nja inte riktigt så brokig kanske..
Jag var iväg i måndags ivrig som ett trasigt litet tjackluder till d-store/skrapan för att inhandla en ny Imac!
Kom hem och började pulla igång mitt blänkande monster för att en stund senare inse att det var ett jävla gult streck längs hela högra sidan på skärmen.
Jag kände nästan hur en tår okontrollerat började rinna längs min kind. Jaja, sa horan när fittan sprack tänkte jag för mig själv och väntade på att det skulle bli dagen efter så jag kunde ringa till butiken.
Dom sa att jag kunde åka in med den dan efter för att få ett okeyande av Apple att hämta ut en ny. Tänkte att jag på en gång skulle kunna få den nya, men så enkelt funkar ju inte livet ibland..Så det var bara att åka hem och sätta sig på den hårda kökssoffan och lyssna på den högljudda klockan för att noggrant vänta ut tiden. Dan efter kom okeyandet från Apple med då fanns ju inte datorn på lager så då gick det ju en dag till åt helvetet.
Idag kunde jag i alla fall hämta ut den nya och nu sitter jag alltså vid det nya vidundret med mitt röa tjut samt Black Crowes ljudandes från Spotify!
Den är mycket sweet och det känns fantastiskt att vara en del av Steve Jobs äppelfamilj!