Lindström ünd funkrock..

Sitter och är lite nostalgisk på denna torsdagsförmiddag genom att lyssna på Mindjive på Spotify..Har inte bestämt mej om dom överlevt tidens tand..Dom har nog inte det ändå..
I måndags var jag och kärleken på Fredrik Lindströms enmansshow "svenskar är också människor" på cirkus..Vi hade menybiljett och åt gott innan, kände mej ännu en gång malplacerad i dom fina salongerna..(får man ha armbågarna på bordet,man kanske inte ska äckla i sej maten på ett par minuter..etc..)
Men det gick bra och jag lyckades gurselov undvika att prutta högt, maten var god och stämningen gemütlish och showen var jävligt bra!
Lindström har byggt upp ett eget universum i media-sverige, det han gör är han ensam om och han är briljant på många sätt..(Lyssna på Hassan, det har i alla fall överlevt tidens tand,fortfarande riktigt kul!Speciellt när han spelar den där bög-karaktären)
Han skulle vara den perfekta läraren, rolig och intressant på samma gång..
Nej, Mindjive har definitivt inte överlevt tidens tand känner jag nu..Lökig funkrock, jag hade absolut sämre musiksmak när jag var yngre..

Gävle ünd alternativ verklighet..

Fredagskvällen är mörk och jag sitter på arbetet och slösurfar..
Jag ska jobba journatt och dom passen är rätt mysiga, man tar det lungt och äter glass..typ.
Igår följde jag med min gode vän Victor till Gävle för att sälja in ett klädmärke som han säljer.
Det gick bra och det var gemütlish men det riktigt intressanta inträffade när vi var tillbaka i Sthlm och skulle lämna tillbaka bilen i Fruängen.
Vi körde totalt vilse och hittade inte tillbaka till huset..Så.inåthelvetet.mycket.med.hus.
Villaområderna avlöste varandra omvartannat och vi trodde ett tag att vi aldrig skulle hitta ut igen..
Vi såg en skola som som vi tänkte att vi skulle söka jobb på..15 år senare står vi där i samma slitna kläder och berättar för eleverna att vi fortfarande inte hittat hem..
Victor trodde att man flyttat på alla hus under tiden vi var i Gävle och rört till alltsammans på det sättet, han filosiferade vidare i ämnet och sa att vi eventuellt hamnat i nån sorts alternativ verklighet där det förflutit 150 år under tiden vi var i Gävle och att människorna i vår närhet var våra barnbarnsbarn och att vi först senare i livet skulle komma ikapp verkligheten och inse den verkliga sanningen..
-"Nånting skedde den där dagen då vi var i Gävle,det är nånting som inte stämmer riktigt.."
Böcker skrivs om fenomenet och vi blir rikskändisar..
Tillslut hittar vi ändå på huset och vi åker hem för att dricka en pava vittjut och spela tv-spel, och förhoppningsvis är tidslinjen som den ska vara.

Pluto ünd spret..

I Spotifyen ljuds "Ben Kweller" och kaffet intas jämte snus´n..
Gårdagskvällen var jag alltså på Pluto i Gröndal och kollade på Bergen och pojkarna i "Gabriel Munck"..
Ganska coolt ställe får man lov att säga, det ligger vid nån form av industriområde och när man kommer in känns det som att komma in i nån sorts obskyr vampyrbar.(Passande med tanke på mitt True blood´ande på slutet)
Tanken med stället är svartklubb i Berlin vad jag hört.
I och med att man måste beställa medlemskap i förskott så räknas det som slutet sällskap och man får då röka på stället!
Det var fem band som spelade och det var spretigt som fan..
Första bandet körde nån sorts vikinga-trallpunk med inslag av irländsk smörja,inte bra..
Andra bandet körde nån form av musik som var som en blandning av "Brian jonestown massacre" och "U2" med en del "Radiohead" element,men det lät sämre än vad man kan tro vid en sån jämförelse. Två tjejer sjöng och det var i och för sej lite små-coolt, eller som jag sa till Bergen och Gabbe..
- Det är lite som Abba bara det att Björn och Benny i den här konstellationen ser jävligt oknullade ut...
Vid tredje akten börjar det hända grejer. Karusell hette bandet och det var riktigt bra!
En tjej stog för sången/gitarren och det lät som en blandning av "PJ Harvey" och "Mazzy Star" och hon var briljant.
Det är skönt med människor som inte är "födda på scen" eller posar nämnvärt, försöker vinna publiken genom att suga av mikrofonen osv, inte är så vidare bra tekniskt men som har en jävligt bra ambition och bra låtar. När musiken är så pass bra att den talar för sej själv och att man trollbinds ändå..
Jag påmindes om varför jag flyttade till Sthlm en gång i tiden och hur jävla bra det är att se såna här spelningar..
Fjärde bandet var nåt slags 80tals influerat musikaltrams..Malplacerat och gitarren lät som SVT orkester-gitarr-killens ljud..(Tänk Harald Treutiger-program tidigt 90tal)
Sist ut var "Gabriel Munck" och dom gjorde en jävligt bra spelning!
Efter spelningen gick jag hem längs trekanten och tyckte lite synd om Bergen som bara fick sova 3 timmar..

Sant blod ünd nibbling..

Sitter hemma efter en morgondusch och lyssnar på musiken från "True blood" på Spotify..
Jag vet att jag är lite efter, men vilken fantastiskt bra serie det är!
Stuket,stämningen och det white trashiga, mycket bra jag tycker..
Om ett tag blir det möte på jobbet och ikväll "Gabriel Munck" på pluto..
Blickar ett ögonblick åt höger och ser att Lillemor "nibblar" lite lätt runt sitt könsområde..
Önskar att hon visste bättre och förstod när man säger till henne att det är ett ytterst äckligt beteende.Även för katter..
Just ja, en annan bra serie är "Mad Men", se!

Sex Pistols ünd Keith..

Solen lyser,kaffet intas och Johnny Cash senaste ljuder i spotifyen och jag ska om ett tag ta mig till arbetet.
Kollade igår kväll på dokumentären "The Filth & The Fury" om Sex Pistols..
Inte min favoritmusik direkt men dock bra film,roliga var dom i alla fall..
Det är alltid kul när musiker/lortungar kallar varandra för fittor..

Som Keith Richards sa om Chuck Berry en gång

Keith R-Chuck B är det charmigaste fittan jag träffat!