Sauk ünd skrynkelsjal..

Nånting jag under senare år har blivit ganska intresserad av är människor och hur människor fungerar, pedagogik och hur människor bemöter varandra.
Men i vissa fall tror jag att det är nästintill omöjligt att möta vissa personer på det bra sätt. Människor som man är för jävla långt ifrån och människor som man är som mest osynkade med.
Jag har ägnat en del tid att bena ut vilken den här människan (det finns många fler givetvis) är för mig och jag har kommit fram till att det måste vara Stefan Sauk.
Det finns ingenting hos den människan jag gillar och jag stör mig ständigt på honom i intervjuer,filmer mm..
Det är nånting jävligt osoft med hans aura, en vidrig självgodhet som jag stör mig enormt mycket på.
Han känns jävligt "hennes & maurits" pretentiös..Han försöker så otroligt hårt att vara svår och otillgänglig i sin mystiska och kreativa person. Den skapande Sauk ska vara missförstådd tänker han säkert. Men han misslyckas gång på gång med sin framtoning. Varje gång HM släpper en ny skrynklig sjal är han där igen,ännu ett steg längre ifrån den han egentligen vill vara..Stefan Sauk, denna lets dance-konstnär ligger desperat och gubbsvettig och kryper i skrynkel-sjals-lådan fullkomligt ovetande om sitt feltramp när han letar efter det perfekta hm-skrynklet...Ah shit,överspelar gör han jämt och ständigt också..Till och med i intervjuer..Vidrig minst sagt.

Jäger ünd Stones..

Sitter på arbetet och lyssnar på min nya playlist-"Jäger ünd endorfiner"..En lista som man drar på när man känner sig sugen på att supa ner sig på 8 årsnivå. När svaren på alla ens frågor stavas Jägermeister och när det mogna vuxenlivet känns slätstruket och lökigt.
Den innehåller artister som: Leon Russell,Elvis,Wu Tang Clan,Black Crowes,Jerry Reed,Dick Dale m fl..
När jag var på väg till jobbet idag satt jag och tittade på Ladies and gentlemen med Rolling Stones på SVT play.
Mycket bra konsert från 72, (har jag för mig) och det slog mig det härliga i att titta just på dom gamla stenarna i min lilla hifipryl..
Oavsett hur modernt allt blir och hur mycket än tekniken går framåt så blir vissa saker inte bättre än hur det en gång var. Det finns inget rockband på jorden som kan mäta sig med hur Stones lät 72,och jag har mycket svårt att se det hända i framtiden. Stones är bandet som håller världsordningen på plats. Och det känns tryggt att det är dom som i slutändan binder ihop det gamla med det nya och så bör det fortsätta vara. Det finns ingen jävla modern "electro-house-triphop-acid-euro" grupp som är i närheten och oavsett hur många digitala syntar dom använder så finns det ingen grupp som på ett vackrare sätt utnyttjar utrymmet på min blänkande Iphone-skärm som Stones!

Gubbdick ünd populärkultur..

Med en snus upp-pullad, ett glas rött tillhands och med Martha Wainwright i högtalarsystemet tänkte jag skriva lite i nattamörkret.
Såg precis katastrof-blockbustern 2012..En hollywood rulle på speed...en hollywood rulle så jävla torsk på adrenalinknark att den står med trasiga kläder i en lortig gränd redo att stoppa en smutsig gubbdick i munnen för att kunna finasiera sitt ohälsosamma beroende..
Så charmigt 80-tals overklig..som ett barn som just hittat en synt och tvunget måste dra alla effekt-reglage på max för att sen gå "bananas"!
Anledningen att jag blev sugen på att skriva ikväll är för att min bror bestämt sig för att göra sig av med några inte allt för nödvändiga mjölkpaket på magen, hans entusiasm smittar av sig och det känns härligt upplyftande på nåt sätt!
Det känns skönt med människor som är trötta på att gå på autopilot och väljer att göra förändringar istället.
Tänkte passa på att tipsa om bra populärkultur som avslutning:

Joan Rivers-A piece of work(Dokumentär),The Social Network(Film),Walking Dead(Serie),30 Rock(Serie),The Town(Film),Filip & Fredriks podcast(Podcast),Jay & Silent Bob Get old(Pocast),Stones In Exile(Dokumentär),Bruce Springsteen-The Promise(Dokumentär),Louie(Serie),Hot tub timemachine(Film),Grotesco(Serie),Martha Wainwright-Martha Wainwright(Skiva),Pinetop Perkins-Pinetop is just top(Skiva),Martin Scorseses-The Blues(Dokumentärserie),The Good Will Hunting-Score/Danny Elfman(Skiva),Meshuggah-Obzen(Skiva),September-Vem ska jag tro på(Låt),Alain Johannes-Spark(Skiva),Bruce Springsteen & the E Street Band-Racing in the street(Låt),Fredrik Strage(Krönikör/Bloggare),Louis CK(Komiker)

ZumoCast ünd DeLorean..

Blind Willie Johnson ljuder knappt hörbart nånstans långt borta i högtalarna..Jag ligger utslagen och skakandes i soffan efter en hifi-sil rakt upp i armvenen..En till spektakulär app och jag hade "OD´at"..Tankarna är suddiga och rör sig nånstans mellan tecknade moln och orgasmer..Vilket år är det?2010 eller 2100..Var är jag? Jag känner igen doften av kattanus och rökelser så jag borde rimligtvis vara hemma även om det känns som om Dr.Emmett Browns "DeLorean" fört mig långt bortom våra tidsramar..
Jag har nu haft min fantastiska Iphone 4 i några månader och jag hittar ständigt nya användningsområden. Steve Jobs känns mer och mer som en profet av vår tid..Hittade för ett par dagar sen en app som heter ZumoCast som gör att Iphonen funkar som en mediaserver till datorn och gör att jag har tillgång till min hemdators video,bild och musikfiler på min iphone..Över 3G nätet!! Jag vet,låt det sjunka in för all del..Det kändes mycket futuristiskt att på t-banan på väg hem från jobbet titta på Ben & Gunnar som ligger på min dator hemma över 3G nätet!

The Boss ünd hans antites..

Sitter på ett jourpass och ikväll lyssnar jag på Makkans "The Boss" spellista på Spotify. Bruce Springsteen är en fantastiskt karl som genom decennierna lyckats leverera bra bitar. Få andra har lyckats med att på samma sätt följa tidens tand och bibehålla kvaliten i musiken.
En annan som definitivt INTE lyckats med det är Christer Sandelin.(Om det nånsin var kvalitet från början dvs)
Tittade tidigare idag på tv 4´as nya briljanta flaggskepp "Så mycket bättre".
Ett program som visar att värme och musikalitet kan räcka för att bli riktigt bra tv.
Visst, det är viktigt vilka artister som är med och kemin dem emellan är mycket av det som blir bra tv. Och dom har lyckats riktigt bra med att blanda olika typer av musiker och låtskrivare som i vissa fall gör rent magiska tolkningar av sina låtnummer.
MEN...Det finns en felande länk i sammanhanget som gör att man lördag efter lördag tar sig för pannan och tittar genom fingrarna generat.
Att Christer Sandelin är malplacerad är det minsta man kan säga.
Jag blir stressad och oroligt nervös å hans vägnar när det är hans tur att sitta på den högsta stolen..
Jag leker med tanken och kan bara spekulera i vad som rör sig i hans huvud där nere på Gotland..

"Shit..Snart är det min dag..Helvete,vilka låtar ska dom spela??Jag har för mig att vi bara gjorde typ 2 låtar med Style när det begav sig..Dover calais och den där andra låten...hmm..som hette...just det! fantasi..Med det är 2 låtar endast,det är ju fan 4 tolkningar till som ska genomföras..FAN...Ok finns det nån utväg??Kan jag fejka en akut magsjuka kanske,hmm..Nej då kommer väl Barbro med sina huskurer och synar min bluff..Fan att man hade fullt upp med 14 åriga groupies och tattiga okej-utvik på åttiotalet istället för att skriva briljanta låtar,då hade jag aldrig hamnat i den här massmediala förnedringen,shit nu kommer Plura.."

Och sen att han hade en Keith Richards t-shirt på sig i senaste avsnittet gör mig så provocerad att jag får lust att köra in min näve i munnen, vidare ner i magen,, ta tag i hjärtat, dra ut det, stampa på det för att sen kasta det framför tåget.. Nej Hoffmaestro eller Takida skulle vara betydligt mer passande på Christers lama jävla mage..

The Wire ünd tid..

Klockan visar snart att det är ett nytt dygn och jag sitter på arbetet mitt i ett jourpass.
Det skulle underlätta att bli trött snart då jag måste "reisen" upp ca 6:00..(Se; morgonjävel..)
Mark Olson är mannen som har den stora äran att ljuda i mina mycket rutinerade musik-öron en natt som denna..
Är inne i en "The Wire" period som jag tycker är en mycket bra serie! Ja jag vet att jag är lite efter,och att det är en serie som hyllats i många år nu men jag känner ändå att jag måste yttra ett par ord om den.
Jag har för mig att den började sändas 2002 och det känns verkligen som att den har några år på nacken, inte daterad på ett dåligt sätt men att den känns gammal på ett sätt som är svårt att förklara, sen slog det mig att den började sändas samma år som jag flyttade till Stockholm..Åtta år har förflutit i mitt liv som "Stockholmare"..Märkligt hur tydlig tiden blir när den sätts i perspektiv..Det är ganska mycket som hinner hända på åtta år.Om man exempelvis går bakåt i tiden och jämför: 1966-1974 åtta år som förändrade vårt sätt att se på världen.Jag tänker främst på musiken och vad som skedde under dom åren. Beatles släppte revolver och sparkade en hel värld i pungen med sina knarkpsykiga spela baklänges-solon,hela hippieeran hann födas och också dö ut, hårdrocken kom och tog tillbaks demoner och mörker till musiken vilket den tidiga bluesen bara lyckats med tidigare.Vilket var behövligt givetvis.
Kanske just dom åtta åren har betytt mest ur en populärkulturell synvinkel.
När jag sitter och tittar på The Wire slår briljansen mig gång på gång. Tom Waits gör ledmotivet! Bara en sån sak..Steve Earle skymtar förbi i en liten som roll som ex-heroinist!Bara en sån sak..Method Man dyker upp som langare!Bara en sån sak..Fredro Star från en av mina favorit hip hop grupper Onyx dyker upp som mördare!Bara en sån sak..Det finns många anledningar att se The Wire och jag gillar att det goda är gott och ont och att det onda är ont och gott,det känns autentiskt och det känns som en verklighet man sugs in i!
Se för helvetet!

10 minuter und rainforest..

Den nybäddade sängen hägrar efter ännu en dag på jobbet med efterföljande Robin hood-filmsmys och varm choklad samt en rape upp-pullad under läppen,bra film men tänkte på en sak som dom nämner i filmen.Det är ett tillfälle där dom säger att dom kommer till land om 10 minuter..När och var började man prata i termer av minuter,krävs det inte en klocka för att ta in exakt hur mycket 10 minuter är?På den tiden borde man ju rimligtvis inte vara i begrepp att använda sej av såna tidsramar..jaja ett litet mindfuck och jag vill inte verka som en sån där dryg fitta som hela tiden måste ifrågasätta trovärdigheten i olika filmer..
Bögigheten i "Casa Eaglemountain" tog sej också till en ny peak idag när Victor bad mej att imorgon när jag går till jobbet sätta på naturljud på högtalarna så han kan vakna till ett öronmasserande mys,antingen blir det rainforest eller thunderstorm..