Likt en rufsig hippe sitter jag i min morgonrock denna onsdagsnatt och sippar på mitt orentaliska te..Det enda som just nu skiljer mig åt från den frigjorda grupp av människor som kallar sig hippies är nog att jag har en snus under läppen samt att jag är väldigt glad och tacksam för mina blänkande och fina hifiprodukter. Denna djävulens dyra materialism som så sakteliga håller på att förgöra världen och medborgarna i den. Men ack så skinande och pianosvarta så skriker dom varje dag efter min uppmärksamhet. Så svåra att motstå och svåra att slita sig ifrån. Jag älskar vad dom för med sig och upplevelserna dom så hemligt ruvar på. Ibland kommer man över tv-serier vars universum man fullkomligt sugs in i vare sig man vill eller inte. Det är en verklighetsflykt som jag inte hittat nån annanstans i populärkulturen..
Den senaste i raden för mig är den eminenta serien "Six Feet Under"..Man önskar att man med sin bror som visar sig vara homosexuell driver en begravningsfirma med sin dysfunktionella familj i fasorna. Man önskar att alla dagar ackompenjeras av Thomas Newmans jagande och grynings-lika stråkar. Att liken som man balsamerar plötsligt börjar prata med en om livet och vad det innebär. Man önskar att man vid sin sida har en härlig kvinna som man skrattar väldigt mycket med och att man i sina Ecstasy-rus ibland spelar "checkers" med döden och livet..- Fuck it! jag går all in säger man lagomt självsäkert med livet som insats.
Men men, nu måste jag nog snart krypa till kojs..Måste imorgon till arbetet och skriva IBP plan..
Musiken just nu:
PJ Harvey – Rid Of Me
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar