Känner att det är dags att skriva några rader om Emo kulturen..Denna ungdomens moderna och cleant "trasiga" sub-kultur. Den har undvikits för länge nu. I många år har den legat skavande och kliande i mitt undermedvetna. Den har gjort allt i sin makt för att lorta ner mina tankar om den nya ungdomen som frodas i vårat samhälle.
Ska det vara så här har jag frågat mig själv många ggr..Mina tankar blickar tillbaka i historien och på tidigare decenniers vilda ungdomar.
Har alltid haft aningens svårt för trender som bryter ut i tid och otid bland "sökande" ungdomar.(Även fast jag i ärlighetens namn varit där och nosat själv under tidigare år) Dom flesta har dock absolut haft en poäng och är direkt nödvändiga för vår ständigt utvecklande evolution.
Den vilda, sexigt lortiga ungdomen på 50 talet, dom lortiga modsarna på 60 talet, dom lortiga hippiesarna i slutet på 60-talet, dom lortiga hårdrockarna på 70-talet samt dom lortiga punkarna också på 70-talet, och icke att förglömma dom lortiga grunge´arna i början på 90 talet..etc..
Men Emos??...Vad i hela helvetet har dom tillfört förutom trasiga armar och värdelösa skivor? Dom ovan nämnda lortiga ungdomar hade i alla fall ett mål och en vision om förändring, dom tillförde nånting åtminstone. Emos, dom sitter i sina tokio hotel affisch prydda tonårsrum och känner sig ensammast i världen med en craving att karva sig i armarna med ett lortigt jävla rakblad..Var fan är engagemanget??Var fan är dom briljanta låtskrivarna?? Och dom är inte ett dugg ensamma och missförstådda, dom är i en sån stor grupp av ungdomar och om dom var medvetna om dess o-exklusivitet så skulle dom säkerligen genast skulle göra sig av med sina rakblad och My chemical romance skivor. För ensamma det vill dom absolut vara och ge sken av. Den där vidriga Robert Pattison mystiken är något dom ständigt strävar efter.
Musiken just nu: Black Mountain – Wilderness Heart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar