Klockan visar snart att det är ett nytt dygn och jag sitter på arbetet mitt i ett jourpass.Det skulle underlätta att bli trött snart då jag måste "reisen" upp ca 6:00..(Se; morgonjävel..)
Mark Olson är mannen som har den stora äran att ljuda i mina mycket rutinerade musik-öron en natt som denna..
Är inne i en "The Wire" period som jag tycker är en mycket bra serie! Ja jag vet att jag är lite efter,och att det är en serie som hyllats i många år nu men jag känner ändå att jag måste yttra ett par ord om den.
Jag har för mig att den började sändas 2002 och det känns verkligen som att den har några år på nacken, inte daterad på ett dåligt sätt men att den känns gammal på ett sätt som är svårt att förklara, sen slog det mig att den började sändas samma år som jag flyttade till Stockholm..Åtta år har förflutit i mitt liv som "Stockholmare"..Märkligt hur tydlig tiden blir när den sätts i perspektiv..Det är ganska mycket som hinner hända på åtta år.Om man exempelvis går bakåt i tiden och jämför: 1966-1974 åtta år som förändrade vårt sätt att se på världen.Jag tänker främst på musiken och vad som skedde under dom åren. Beatles släppte revolver och sparkade en hel värld i pungen med sina knarkpsykiga spela baklänges-solon,hela hippieeran hann födas och också dö ut, hårdrocken kom och tog tillbaks demoner och mörker till musiken vilket den tidiga bluesen bara lyckats med tidigare.Vilket var behövligt givetvis.
Kanske just dom åtta åren har betytt mest ur en populärkulturell synvinkel.
När jag sitter och tittar på The Wire slår briljansen mig gång på gång. Tom Waits gör ledmotivet! Bara en sån sak..Steve Earle skymtar förbi i en liten som roll som ex-heroinist!Bara en sån sak..Method Man dyker upp som langare!Bara en sån sak..Fredro Star från en av mina favorit hip hop grupper Onyx dyker upp som mördare!Bara en sån sak..Det finns många anledningar att se The Wire och jag gillar att det goda är gott och ont och att det onda är ont och gott,det känns autentiskt och det känns som en verklighet man sugs in i!
Se för helvetet!
